har kämpat..
Jag har kämpat, men hugg och slag har tvingat mig på knä, har ingenting kvar..
Utan hopp är allt så meningslöst och allting bara mörkt. Alla ljus har slocknat.
Jag är så trött på att vara ensam. Orkar inte stå upp för att sedan falla ner på knä igen. Jag vill att någon sträcker ut sin hand och hjälper mig upp. Jag vill känna glädje och inte ångest.
Jag vill ha ett förhållande som inte är ytligt eller oseriöst som mitt förra var..
Jag vill känna äkta kärlek, brinna för någon.
Kommentarer
Trackback
