fiddii

Vem har sagt så? Med tiden blir såret ett ärr som för alltid sitter kvar! Ingenting som gör ont kommer att försvinna ur minnet. Det var längesen, åtta år sedan. Men jag minns fortfarande ansiktsuttrycket, stämningen, rösterna. Sorgen. Ingenting är bortglömt. Om jag fortfarande minns allt det där trots åtta år, kommer jag någonsin att glömma något av det som hänt då? Jag skulle vilja glömma allt och gå vidare. Men varje dag minns jag ångesten, tankarna. ALLT. Ingenting glöms. Hela tiden intalar jag mig själv "gå vidare, glöm det här. Var dig själv och bry dig inte om det som inte är värt att bry sig om"

Det är lätt att tänka, men svårt att ignorera det som borde ignoreras.

Alla borde få leva sina liv utan bekymmer, utan någon/några som gör allt surt för en.

Grattis. Ni som spred falska rykten om mig, ni lyckades få mig att falla ner på knä. Hoppas ni är nöjda.